Hej,
Till info. så tror jag att mina tankar om hur vi har det hemma präglas starkt av att jag växte upp med en alkoholiserad far som, i perioder, kunde vara väldigt otrevlig. Sedan barnsben har jag starkt ogillat fulla vuxna runt barn. Det har snarare förstärkts än försvagats sedan jag blev pappa. Min fru och jag har tre barn och bor ihop.
Barnen och jag uppfattar att deras mor blir otrevlig och aggressiv när hon dricker alkohol. Ett glas vi klarar hon, men när hon dricker mer än ett glas så förändras hon till det negativa är inte längre snäll. När barnen (14, 10 och 10 år) konfronterar henne med detta, så slår hon tillbaka med att ”det är er pappa som får er att reagera, det är han som får er att tänka och säga så”… Jag tror att om hon erkänner för barnen att hon har problem med humöret, så kan hon inte ta fler glas än ett – vilket hon alltid ”måste”. Ett glas kan inte vara nog. Ibland när jag vaknar ser jag att hon varit uppe och druckit en flaska vin. Är jag bortrest så får barnen, ibland, väcka henne. Trots att det är relativt sent på dagen. Sistnämnda gör att jag får ont i magen och hjärtat. Jag vet inte hur jag skall prata med henne. Hon blir arg direkt. Då får jag gärna höra ”jag är inte alkoholist – som din pappa”. Jag tror inte hon är alkoholist, men jag menar att hon har ett osunt förhållande till alkohol. Vi har båda bra jobb och relativt god ekonomi. Barnen har vänner och klarar sig bra i skolan. Hur skall jag prata med min fru..? Hon har tidigare sökt hjälp hos psykolog för att prata om sitt förhållande till alkohol.
Ha en finfin dag!
ANONYMISERT